Alla taggar vi till det och har gjort det sedan detta år började, nu närmar sig sommaren med storm steg. Satt och läste lite på facebook och såg att många tjejer köpt in nya bikins till somman, riktigt balla och snygga plagg det där! Men det som jag vart mest förvånad över är att sååå många tränar arslet av sig nu innan sommaren, men så har det väl alltid varit? Man tränar och tränar och tränar för att få den snyggaste kroppen, vill kunna gå och vara stolt i sin bakini/baddräkt i sommar. Vill känna sig smal och självsäker - något alla tjejer vill. Jag ska egentligen inte säga ett skit, jag har tränat som en dåre dom senaste månaderna för att få snygg kropp, vilket inte är något bra. Men nu är det slut med det!

En tjej som önskade att jag skulle skriva det så here we go!

Jag kan säga att jag är nöjd med det jag har, helt klart. Men det är klart man skulle vilja ha mer, jamenar en ponny hade ju inte suttit fel precis..
Men varför gång jag tänker att "åh vad jag vill ha en häst" så tänker jag på andledningar till att jag inte ha det, jo för att min familj inte har råd i längden och att det tar FÖR mycket tid. Visst slutar jag på karlslund så har jag ju råd i månaderna men ändå, i helhet? Nej det blir FÖR mycket pengar, om jag nu skulle få en häst så skulle mina föräldrar och min bror behöva sluta att göra det dom älskar - att träna. Jag vill ju inte ta bort något som dom gillar för att få som jag vill...eller visst vissa dagar vill jag det men andra? Nä, om dom älskar det så ska dom göra det!

Ni vet känslan när man mår sådär riktigt riktigt bra,  när man känner att allt går framåt. Härligt väder, man kanske har ett skönt lov framför sig, ridningen går toppen och hästen är i top form, ni vann senaste tävlingen och ja - ni fattar. Den känslan lever man länge på, men vad gör man för att må bra då? Mitt bästa tips, är att försöka trivas med sig själv. Trivs du som du är så blir vardagen lite ljusare, det är något jag har problem med. Jag letar nästan alltid fel med mig själv, gällande både mitt utseende och saker jag gör. Vilket inte är bra alls, istället ska man försöka se det positiva i saker. Jag vet ju själv att jag inte är dåligt på allt jag gör och inte ful, men när man stannar upp framför spegeln så kommer dom där tankar.."för stor rumpa", "ful näsa" osv. Men när dom där tankarna dyker upp ska man direkt ta dom och slänga dom i soporna och istället tänka "Fina ögon", "najs hår" osv, ja ni förstår. Det låter lättare än vad det är, men vi kan väl kämpa på tillsammans - right? 


feel beautiful..

Alla vill vi ha bra vänner, men jag vet själv hur svårt det är att hitta riktigt bra vänner. Ni vet sånna som alltid ställer upp för en och står vid ens sida oavsätt vad man säger eller gör. Två tjejer som alltid står vi min sida vilka dumma saker jag än säger och allt sjukt jag gör är Emma Fernhagen och Emma Englund. Ni är rusktigt bra tjejer!
En bra vän behöver inte vara en sån som kommer till en så fort man ringer liksom, behöver inte vara en som är med en varje dag och som man ser 24/7. En bra vän är en vän som man vet kommer när man verkligen behöver h*n, en person som man vet finns där även fast man inte ser den hela tiden. En tjej eller kille som man kan snacka om allt om, och man vet att det stannar där. 

Att vara stark är nog det tuffaste som finns, att stå rak ryggad och upp för sig själv när folk are trying to bring you down. Att stå på sig och säga imot när man blir behandlad illa oavsätt kön, person eller ålder. Att våga vara sig själv i alla situationer. Jag tror att ridsporten är en sådan sport där man behöver stå rak ryggad, mycket skit snack hit och dit. Vem som rider dåligt där, vem som har en ful ponyn där, vem som har för stark bett där och vem som har fel kläder. Elaka ord haglas över och många blickar kastas, att vara stark då är inte att säga elaka saker tillbaka eller kasta blickar själv. Utan att våga stå för det man tro och säga ifrån när det blir för mycket, självklart kan man ju inte gå fram och ryta åt någon som glor på en - men ni fattar vad jag menar.

Våga vara er själva, ni är fina precis som ni är. Låt ingen försöka kränka er eller ta ner er, stå rak ryggade och visa vad som är rätt och fel. Människor gör misstag, rätta till dom och gå vidare. Det är ingen idé allt älta det, life goes on, and so do you.

Att bli mobbad/kränkt är något som nästan varje människa fruktar, det är klart man inte vill bli det. Varje år tar 11 ungdommar livet av sig för att dom har blivit mobbade, detta är BARA i sverige. Men varför mobbar man andra, varför tänker man äns den tanken? Det spekuleras mycket runt detta området, olika "viktiga" personer försöker komma på varför. Men de har inte kommit fram till just varför än, jag tror att det är bara en mobbare som har svaret på den frågan. Det dom vet är att ungdomar mobbar andra då dom kanske är avundsjuka på just den personen eller känner sig osäker på insidan. Vissa har det jobbigt hemma och tar ut det på en annan männsika, vilket är mycket fel.

Att bli mobbad är det värsta som finns att utsätta en annan person för, jag blev själv mobbad från och till när jag var liten. Jag vart kallad allt från "glasögonorm" till "hästnörd", ord som Ful, för smal, anorexiabarn, glasögonorm,nörd, dvärg dök upp i vardagen. Det var tjejerna och killarna från som det kallades då "det coola gänget" som sa så. En av tjejerna var min fd bästavän, en tjej jag litat på mycket och berätta en massa hemlisar för. Som 2 år senare är den värsta "mobbaren" för mig. Om jag minns rätt så var det inte så "stor" mobbning om man kan säga så, det var bara att dom kunde stryka förbi mitt bord och säga något elakt ord eller säga något elakt när ingen såg på. Jag tog aldrig åt mig speciellt mycket, jag brydde mig inte om att jag var smal eller gillade häst. Jag hade en riktigt bra bästavän som stog vid min sida och också fick ta skit lite då och då. Det som förstörde mig innersta inne och som gjorde mig väldigt ledsen det var när vi delades in i grupper och då brukade jag alltid hamna med någon från det "coola gänget" och varje gång jag försökte säga något så sa dom åt mig att vara tyst. Mina idéer var aldrig tillräckligt bra för att änns lyssnas på. Det bröt verkligen ner mitt självförtroende, men jag byggde upp det så smånigom. 

Det jag ville säga var att man ska ta sig upp igen, även fast det känns som om man är på botten. Jag blev mobbad från och till med elaka ord i 7 år under mina låg och mellanstadium år. Det var skit kan jag säga, vissa dagar ville jag inte äns gå till skolan, men det finns alltid något som lyser upp ens dagar. Det som fick mig att orka vidare var min bästavän och hästarna, det fick mig att förstå att det skulle bli bättre. Jag pratade med familj och lärare och såg till att INTE hamna i samma klass som dom när vi fick nya klasser i 7:an. I 7:an slapp jag dom och byggde sakta upp självförtroendet igen och se vart jag är idag! Jag är en glad tjej som lever livet till 110 % och skiter i dom tjejerna och killarna. Dom är inte värda en sek av mitt liv något mer, dom är history och nu siktar jag framåt!!

För att må bra så gäller det att ha BRA vänner, inte sånna som går bakom ryggen på en snackar skit och beter sig som ett as. En bra vän är en vän som ställer upp i vårt och torr, en person som man vet att man kan ringa till mitt i natten för att man inte kan sova. Kan berätta allt för och veta att det stannar där, och att den personen vet att den kan berätta allt för en själv. Jag har riktigt bra vänner, många nära vänner men en tjej som står mig varmast om hjärtat och det är Emma. Henne för ni ofta höra om på bloggen för att vi gör mycket tillsammans. På ett år har vi blivit så bra vänner så det är sjukt, vi tänker på samma saker, vi gillar samma saker vi till och med avslutar varandras menningar och lärarna börjar tycka det är rätt läskigt men ändå coolt när vi säger samma sak exakt samtidigt och avslutar det den ena påbörjat ;) Vi kan kommunicera på ett unik sätt som ingen fattar våran sve/eng lärare sa såhär till mig för någon vecka sedan: "Jag är helt chockad över att ni man kommunicera med varandra fast ni varken ser eller hör varandra, ni är verkligen unika. Det är väldigt coolt hur ni kan göra det!" Det är väl ett bra omdöme eller? ;) Jag har väldigt svårt att prata med människor när jag mår dåligt, men med Emma så är det liksom annorlunda. Jag behöver inte säga att jag mår skit, hon ser det i mina ögon och det är en riktig vän.

..är att jag ofta jämför mig med andra männsikor, och då menar jag att jag jämför i allt. Ridning, utseénde, hur personen är ect ect. Jag har alltid haft väldigt lågt självförtroende och det blir inte särskilt mycket bättre när jag letar fel hos mig själv hela tiden. Något som jag särskilt reagerar på är när någon får beröm av t.ex. en ridlärare och inte jag, då tänker jag liksom direkt "nej gud vad dåligt jag är" eller något liknande. Men det betyder ju inte allas att jag är dålig, det är bara något jag tror. Det som resulterar i det här är att jag själv mår dåligt i vardagen och när jag t.ex. ser någon tjej som är sådär jätte populär, skit snygg och ja typ perfekt...där kommer jag, typ. Jag blir ganska lätt avundsjuk om till exempel någon annan får något som gör att den personen kanske får ett försprång inom ridning och inte jag, då tänker jag lätt: "Nu blir h*n mycket bättre än mig, nu är jag dålig i dens ögon" Hmm..det är rätt skumt egentligen varför jag tänker så.

Jag vet ju själv att jag inte är dålig och att jag inte blir dåligare bara för att någon annan blir bättre. Det är något jag verkligen måste träna bort, inte så kul att gå runt och klanka ner på sig själv precis. ;)

Kommentarer..det där som nästan alla bloggare vill ha. Ju mer desto bättre, right? Får dom inga självmant så framkallar man det genom att t.ex. skriva: "Hej, fin blogg! Hur mår du?" osv på andras bloggar i hopp om svar. Vips så har du fått en till kommentar, åh stolt eller? ;)
Nejmen det jag vill komma till är att bloggar kan göra näst intill vad som helst för några fler kommentarer, reklam står högt på listan! Länkar sin blogg på facebook 24/7, ber folk kommentera men för vad egentligen? För att komma in på bloggen och se, åh jag har en till kommentar? Varför egentligen, varför är vi så besatta av det? Är vi bättre bloggar om vi får mer kommentarer. Jag själv bryr mig inte så värst mycket om kommentarer, dock så är det ju tråkigt om man inte får några men då har man oftast bara sig själv att skylla. Då är det ju något man själv gör så att folk inte vill kommentera, eller så har ingen helt enkelt tid/ork/lust.